Your “I can” is more important than your IQ.

Man har fått sig en slags Gran Canaria familj, som numera har en väldigt stor plats i mitt liv. Några som betyder lite mer än andra. Spelar ingen roll vilken nationalitet, språk eller ålder. Det bara är. Och hur underbart är inte det. Någon man kan vända sig till. Trotts språkets svårigheter ibland.
Och är det inte helt fantastiskt att för varje dag som går så lär man fortfarande känna nya öbor. Och ändå så har vi snart bott här i fem månader. Spanskan däremot, behöver vi nog inte ens gå in på.

Att bara känna den där varma luften om dagarna och den svalkande vinden om nätterna som lite lätt drar över en (eller typ sandstorm.) Hoppa sick sack på centrums gator för att slippa trampa på dem köttätande odjuren, även kallad kackerlackor. Ta en runda på stranden där alla spanjorer glassar runt i supersexiga speedos och tuttar på lösdrift och med sina färgglada parasoller runt om dem. Och kanske avsluta dagen med en runda på centrum och se alla fulla glada semesterfirare yra runt med en, eller varför inte två drinkar i händerna deras. Snacka mellan himmel och jord med dem härliga öborna. Försöka sig på att förstå när dem alla snackar sina olika språk som helt plötsligt kan hoppa mellan ännu lite fler språk.

Jag har alltifrån ett perfekt liv, men jag är väldigt tacksam för det jag har. Dessutom fick jag reda på att min pappa och hans tjej kommer hit och hälsar på. Hur bra är inte det?! Nu kunde tyvärr inte min storebror följa med vilket är väldigt tråkigt, men kanske nästa gång. Mucho amor.