Don’t forget to smile.

Och skulle jag kunnat blogga, skulle jag gjort det. Ah, eller typ inte. Fast på riktigt, så har vi haft riktigt kasst wifi dem senaste två veckorna. Men nu är routern omstartad och wifi´t fungerar som det ska igen. Halleluja.

Vad har hänt, och vad har inte hänt. Veckodagarna är sig lik.

* Går upp 10:00
* Går till bussen
* Tar bussen som antingen är tjugo minuter för tidig eller tjugo minuter för sen. Inte allt för ovanligt att bussarna bara kör förbi en också.
* Mellan 11:30 – 11:50 stiger vi av i San Fernando.
* Kaffe alt. salami baguette på Italiano bar. Helt klart det bästa cafét i Yumbo. Av dem två vi testat.
* 12:30 – 20:00 jobb.
* Tar bussen som brukar komma någon gång mellan 20:40 – 21:00.
* Anländer i Puerto Rico runt 21:30 – 21:45.
* Tack vare Malin och Malin så kan vi nu även göra matlådor. Så det är inte en allt för ovanlig syn att se oss stå och laga mat mitt i natten.

Typ ungefär så har våra veckodagar sätt ut, fram tills igår för min del. Går allt som det ska, börjar jag på ett nytt jobb någon gång under nästa vecka. Ska bli spännande att få prova på något inom samma område men som ändå är något helt annat. Håll Tummarna gott folk!

Nu börjar vi även gå mot varme och ljusare dagar, vilket är helt underbart. Har varit ganska så kyligt nu ett tag. Antar att jag blivit van men värmen. Men som sagt, varmare och ljusare dagar!

Dödstrappan som jag testat falla ifrån. Trappa vs Sara 1-0.

Kina restaurangerna levererar..

Medans andra går hem från en utekväll, går vi till jobbet. (Fredagar) Jobb från 09-1500.

Soluppgång på väg till jobb.

Dave och Abraham.

Godis från Sverige.

Och på bussen sitter jag mer än gärna på dessa ställena. Passar helt perfekt för min längd.

Testat på sjukhuset.

Vår adopetrade fisk Bertil Moe Frankling som vi tog över för Malin och Malin.

Frukost på Italiano bar.

 
Och på riders får man godis i sina drinkar…(som faktiskt råkade vara en fanta den kvällen)

 

All good things are wild and free.

Och både jag och Lisa tog med våra gamla iPhones för att ha dem som våra spanska mobiler. Gick smidigt och bra. Väl hemma fungerade inte Lisas och jag kommer inte ens in på min då jag tydligen inte kommer ihåg min personliga pinkod. Så den är ännu avaktiverad efter sisådär x antal försök. Om jag kommer in på min mobil så kanske det blir som så att jag faktiskt byter abonnemang. Och Lisa har ännu inte varit på Vodafone för att kolla upp felet. Så för tillfället använder vi våra “svenska mobiler.”

Vi brukar komma till Playan 40 min innan jobbet pga bussen. Så jag och Lisa brukar gå till ett ställe där dom har wifi, så passar vi oftast på att ta en “frulle ” när vi ändå är där. Där har dom en sån där super söt hund som tigger efter smaskens.

Första setet medicin..sådär super kul att lägga pengar på. Hoppade av glädje.

Julmiddag med jobbet.

Lisa och flätdamen gick ihop och fick mig att att fläta mitt hår.

Lisa tyckte hon såg söt och fin ut, så får väl ta en för laget och bjuda på mig själv..som aldrig kan se söt och seriös ut på bilder.

Yair med en sådan tomteluva deluxe!

(Senegaliskt namn jag inte kan stava till) och Dame.


Doudou.

Så som jag stått emot att gå upp. Men snart går det nog inte längre. Däremot har Lisa blivit upptvingad (helt oskyldig till detta!) Anledningen till att jag inte gått upp är för att jag blir upptvingad med Doudou, som är sisådär 2 m lång. Och jag vet, att han skulle njutit så, av att få omkull mig..(haha) Uppe på bilden är det Attila och Liviu som fightas.

Började min jul med att skura snuskvatten i badrummet. Och inte visste jag då att det bara var en början av vad som komma skall.

Julmiddag, ingen julskinka här inte. Tydligen så firar man jul den, 24, 25 och den 26 här. Så var många julfiranden.


Danni och Lisa.

Julafton på Rider´s, ofc. Firades med några norrmän. Och det farliga med norrmän är att man alltid ska bli bjuden. Riktigt jobbigt liv.

Och är man sjuk måste man få i sig mycket vitaminer. (Och Lisa sitt kaffe, så hon inte blir grinig.) 😉

Och varje dag så tjatar Lisa om att sola. Jag är mer, äsch..vi hinner. Är ju trotts allt vinter. Sista dagen på vår ledighet så skulle hon stromt ner och sola, sandstorm eller inte..så skulle hon sola. Även med sololja. Man blir lätt efter smart, eller vad säger du Lisa?

Armband från världens goaste Doudou.

Nyår, Doudou, jag och David.

Längden har ingen betydelse! 🙂

 
Så oss just nu. Jag själv umgås en del med Senegaler som då pratar  sitt språk, franska, engelska och spanska. Sen så är det ju många norrmän här också. Mitt ordförråd är som bortblåst.

Familjen Grönlund med fler överraskade oss och kom till Riders en sväng under nyår.

Mer solnedgångar åt folket.

Och citerar Lisa  ” Vi betalar för utsikten.”  Fast utöver utsikten så är det en nyrenoverad två vånings lägenhet. Dock ett rum, så vi delar. Men det går bra det med. Men som sagt, det är en riktigt fin och mysig lägenhet med en härlig kvällssol. Underbara solnedgång. Mer solnedgångar åt folket, helt klart.

Vi har ännu inte fått upp så himla mycket “eget”. Men det får komma med tiden. Nu prioriterar vi lite annat. Till exempel lite städutrustning. För tillfället skurar vi allt för hand. Som en riktig slav på en piratbåt. Men det går ju bra det med, huvudsakligen att det blir rent. Men vi lär få vara slavar ett tag till.

Men vi trivs väldigt bra i här i lägenheten iallafall. Och grannarna är mycket trevliga. Har inte tagit några kort ännu, men har däremot filmat runt lite i lgh till min kusin. Så får se om jag kanske lägger upp den här också.

Boston vs Rubi.

Och som jag skrev i ett tidigare inlägg så bodde vi på Boston i två veckor. En vecka mer än tänkt. Tänker inte riktigt gå in på detaljer om varför och så. Men var en riktigt jobbig dag med mycket svett och tårar och en hel del samtal. Men hur som helst så löste sig allt i slutändan, vilket i då läget var det viktigaste.
 
Efter två härliga veckor på Boston sa vi adjö och flyttade vi till vårt nya hem. Vår egna lägenhet med en helt oslagbar utsikt.

Första dagen, Atlas.

Den 3dje december började vi på jobbet, Atlas callcenter. Vi visste sen innan att det skulle vara två kursdagar innan man började med själva jobbet. Så när vi väl hittade kontoret i Playa del ingles så började vi nästan på direkten med kursen. I slutet av dagen fick vi våra platser, och började ringa runt till folk. Och inte i våra vildaste tankar hade vi trott det. Skojar inte, var så sjukt nervös så hela jag skakade, till och med min röst var som ett darrande asplöv.

Dag 2 satte vi oss på våra platser och började dagen med att ringa. Var väl  inte riktigt som vi trott, då vi mer hade tänkt oss att det skulle vara mer som en kursdag. Men så sant som dem säger, så måste man börja ringa för att lära sig. Lära sig sin röst och sina knep. Så på ett sätt, var det ju bra. Men att sitta där bland alla andra och ringa. Det var jobbigt, speciellt när man ville göra bra ifrån sig. Trotts att det endast var dag två.

Efter någon vecka lärde vi oss ta bussen. Första försöket gick inte alls, tog taxi. Andra försöket fick Lisa panik så vi gick av kanske 7 stopp för tidigt. I Sverige står det ju vad det är för hållplats. Men här är det inte riktigt så. Så andra försöket gick vi av alldeles för tidigt istället, så vi tog taxi sista biten. Men efter det, så har vi lyckats att hitta. Och det går faktiskt riktigt bra, fin väg precis vid havet. Hemvägen är däremot inte alls lika trevlig. Brukar väl i princip aldrig må illa, men det är nästintill outhärdligt. Så brukar försöka kyla ner mig själv på fönstret och blunda i hopp om att jag somnar.

Busspriset på ditvägen går det på 2,20 euro och 2,75 euro hem. Till skillnad från taxipriset 23 euro dit och 23 euro hem. Visserligen är taxin väldigt billig här, men blir dock inte så billigt i längden. Sen så ligger Playa del ingles en bit bort.

Så mycket glädje på MauMau.

Vi hann nog inte mer än att checka in för ens vi var på MauMau och firade med en middag.

Boston Bungalow.

Taxi från Las Palmas till Puerto Rico, och checkade därefter in på Boston.
Trappor är det bästa jag vet.

För väl, alla nära och kära.

Och den tidiga första december dagen skjutsade far min mig och Lisa med våra fyra väskor (+två) till Arlanda flygplats. Och måste bara få säga att flytet vi hade från Arlanda till Las Palmas var helt otroligt.

* Väskorna klarade vikten på pricken.
* Vi han med att göra allt vi skulle göra på Arlanda, och kunde sen bara glida in på planet.
* Alla säten var fulla, förutom den bredvid oss. Låg som en kung.
* Landade på Gran Canaria 40 minuter än beräknad tid.
* Fick väskorna först.

Bättre sent än aldrig.

Och här är då jag, med ett dåligt samvete över att jag inte uppdaterat något. Ja, vad kan det ha gått nu, lite över en månad? Ungefär så bra koll har jag. Men då är allt som det ska. Men trotts det dåliga samvetet så har jag ganska så bra anledningar till varför den dåliga (inte alls) uppdateringen. Sen så har det blivit så mycket, så har helt enkelt inte orkat. Men kan ju säga som såhär, att jag har vuxit upp så enormt på dessa veckor här på Gran Canaria. Har lärt mig enormt mycket. Vuxenpoäng deluxe!

Och då till den sena uppdateringen som kommer så hade jag först tänkt att jag skulle samla ihop allt som hänt i bilder till ett inlägg, och sen skriva till bilderna. Men på grund av vårat super snabba wifi som går i lite vågor så lägger jag istället upp uppdateringen var för sig. Så lär väl bli en hel del inlägg, men ska försöka att fatta mig kort.

Hur som helst så mår jag bra. Jag har en lägenhet tillsammans med Lisa och lever livet helt enkelt. Ännu ganska så tufft, men vi gör så gott vi kan. Tar en dag i taget så att säga.

Utöver det så kom jag hit till Gran Canaria med en förkylning, som dessvärre inte släppt ännu. Kom även hit med en skadad fot, som inte verkar vilja ge med sig. Och som grädden på moset så har jag också skadat ett revben. Men annars är allt sådär helt strålande ljuvligt.

Vår helt underbara utsikt, som man inte riktigt kan stirra sig blind på.